Jag är på Reboot. Elfte upplagan och andra året för mig. Det är en konferens, eller snarare en ”unconference”. Det finns ett schema, men det kan också tillkomma sessioner under vägen utifrån deltagarnas intressen.

Förhoppningen är att diskussionerna här ska leda ett steg längre. Och förväntningarna är höga. Förra året sa många att de inte infriades.

Arrangören Thomas Madsen-Mygdal menar att vi är ”pre-something”, men vi vet inte vad det är_än. Det kanske är något vi får lära oss mer om på årets Reboot. Temat förra året var (självklart) ”free”. I år är det ”action”. 

Här finns massor av smarta deltagare. Det skrivs en bok utifrån konferensen. Några bygger en cykel med wifi. Det finns en ”hackgrupp”. Deltagarnas barn har sin egen lilla konferens. Tillsammans ska vi skapa en miljö för action. 

Nu börjar vi.

Följ Reboot på Twitter.
Björn Falkevik sänder live via Bambuser. 

I bakgrunden av bilden: crowdsourcing av idéer till action från deltagarna som köar för att få sätta upp sin idélapp.
Fler bilder från Reboot på min Flickr.

- Nej det var inte bättre förr!, säger Gitta Wilén i sin dragning på Geek Girl Meetup. Hon är internetentusiast som snart ska börja som projektredaktör på byggföretaget Veidekke.

För 10 år sedan – 1998  – var hon med och startade OPK, ett kvinnligt nätverk med slogan: ”Webben – ett sätt att vara”. Geek Girl Meetup – fast för 10 år sedan.

Då fanns inte bloggen, men man hade en hemsida och klustrade sin hemsida på bland annat på Tjejringen.com.

Marina Wahlström och Lotta Holmström, initiativtagare till OPK, träffades genom Tjejringen och bestämde sig för att dra ihop ett nätverk. Det var lite av två kulturer som krockade – journalister och teknikintresserade.

Målgruppen var entusiastiska kvinnor i IT-branschen. Och män var också välkomna.

Syftet var att uppmuntra kvinnor och män att intressera sig för internet. De samlade till debatter om bland annat det fria ordet på internet? och är IT-världens grabbarnas spelplan?

Publiken här på Geek Girl Meetup tror att frågorna fortfarande är aktuella, 10 år senare till trots.

Jag är på Geek Girl Meetup! Drygt 50 tjejer är här och ska lyssna på varandra, mingla och hjälpa varandra att utveckla och utvecklas.

“Alla kvinnor med passion för webb, entreprenörskap, design eller något som i bred mening kan kallas nördigt är välkomna till Geek Girl Meetup (om konferensen).”

Det twittras (se backchanneln här), jaikuas, bloggyas (eller vad heter det?) bloggas och Annika Lidne, från Disruptive Media, sänder live via Bambuser (här!)

Sandra Jakob, webbredaktör på HD.se, har börjat blogga på sandrajakob.se! Hon har bland annat ansvar för HD.se:s bloggar och har koll på sociala medier. Jag är säker på att det kommer bli en hel del intressant att läsa på hennes blogg.

Jag och Sandra hade en diskussion om bloggandet för ett tag sen på mikrobloggen Jaiku (läs den här!) där vi peppade varandra!

Det är sällan jag eldar upp mig i soffan framför min Mac. Visst jag diskuterar engagerat med den som sitter bakom Mac:en bredvid mig, tänker och analyserar. Men nu måste jag bara kommentera Ebba von Sydow vs. Linda Skugge. Jag tänker inte ta parti (usch va’ jag är tråkig jag vet), men jag måste ändå säga att jag håller med Ebba von Sydow om:
”Vad vet en sådan som Linda Skugge om mitt liv? Och vad ger henne rätten att se ner på det?”

Och gnällandet det gör ju Linda Skugge så bra själv.

Men det är väl som Deeped säger, att hon gör det för linkbait.

Det har gått några veckor sen entreprenörerna gick i mål på 24 hour business camp. Jag fick möjlighet att bevaka eventet och genom Björn Falkevik som var min partner i filmandet och min Nikon D80 så pratade jag med många av deltagarna. Har bara inte hunnit blogga om det än (som mycket annat). Men här kommer några tankar.

24 hour business camp gick ut på att bygga webbtjänster på 24 timmar. 90 svenska webbentreprenörer var på plats på spa-och konferensanläggningen Hasseludden Yasuragi. Mediabevakningen var massiv, få event i Sverige har fått en sådan uppmärksamhet. Och det är lätt att fastna i listan över de 52 webbtjänsterna som byggdes under ett dygn. Att testa, läsa och lyssna.

Men det var inte det jag ville skriva om.

Det jag ville säga är hur fascinerande det är när människor träffas under former som 24 hour business camp. Den energi och de synergier som ger en styrka att bli lite smartare, lite snabbare. En tävling mot tiden, men med samma mål.

Här intervjuar jag Ted Valentin om 24 hour business camp. Han säger bland annat.

”Jag hade idéen och har tagit på mig att hålla i det, men drivkraften i det här är alla i nätverket”.

”Jag har medvetet haft den strategin att jag inte har sagt så mycket om var, när och hur saker och ting ska hända. Jag har bara räknat med att folk kommer att lösa det som en crowd. Fråga inte mig om grejer utan ta reda på det själva och sprid informationen.”

Och det funkade.

Jag har varit med om det förr i Silicon Valley när jag jobbade på CNET News.com. Jag anmälde mig till och med att jobba helg frivilligt för att få vara med om det. För det som händer med människor när de är en del av ett sammanhang och träffas under otvingade former är väldigt speciellt. Svårt att förklara eller ta på. Det går på något sätt att likna vid ett samhälle som anammar och samlas kring ett nytt fenomen som internet till exempel, men i mikroformat och i extrem hög hastighet.

Jag tajmade iPhone-släppet i USA och var på iPhone Developers Camp som ägde i rum i Adobes lokaler i San Francisco. Där lyckades deltagarna bygga över 50 nya applikationer på en helg, och då hade de precis lagt vantarna på telefonen. Dit kom inga färdigställda team utan folket grupperade sig på plats och delade med sig av kod till varandra. Läs artikel här och se bildspel här.

Jag var också på SuperHappyDevHouse 19 (det var 19:e i raden, nu är de snart uppe i 30), ett utvecklarevent som då arrangerades i folks hem. Se bildspel här! Där samlades folk för att utveckla, äta, festa och umgås under en helg.

En skillnad jag har upplevt mellan utvecklareventen i USA och 24 hour business camp var att de svenska utvecklarna/entreprenörerna är mer sociala. Visst, jag har bara träffat några få geeks i dalen och såklart finns det många sociala geeks där, men ändå. Mikael Zackrisson skriver intressant om den sociala nörden på VA-bloggen Nätet.

Fredrik Wass aka. Bison är redan där och Ellen Andersson och Kerstin Sjödén är på ingång. De är tre av deltagarna i årets upplaga av Innovation Journalism program, Injo. Programmet arrangeras av Vinnova, det statliga verket för innovationssystem i samarbete med Stanford University. I programmet i år ingår en förberedande månad på Stanford University och 4-5 månaders praktik på en amerikansk redaktion. En fantastisk möjlighet för en journalist som jag fick förmånen att uppleva 2007.

Fredrik Wass, vän och kollega från Internetworld, ska vara på Greentech Media och det ska bli spännande att följa honom när han ger sig in i clean tech-världen. Ellen Andersson är kompis från journalisthögskolan i Göteborg och jobbar till vardags på NWT.se i Karlstad. Hon ska jobba för AlwaysOn i fem månader, ett ungt medie-och eventföretag som testar nya grepp i regi av entreprenören Tony Perkins. Kerstin Sjödén jobbade jag med på GP Ekonomi och politik. Hon är frilansjournalist för GP och Sydsvenskan och i San Francisco ska hon jobba på Wired!

Dessutom är en kollega från IDG, Jörgen Lindqvist på Computer Sweden, en av deltagarna (det är totalt sex stycken). Han ska vara hos en av teknikbloggarna i dalen, Venture Beat.

Thomas Frostberg, fd. chefredaktör och vd för nyhetstjänsten Rapidus i Öresundsregionen och blivande ekonomisk krönikör på Sydsvenskan, kommer också att befinna sig i San Francisco i vår och stötta programmet. Han var en så kallad Injo fellow 2006 och var den som hjälpte mig inför mitt år och stöttade programmet även 2007.

Mina erfarenheter och kontakter genom Injo har varit och är ovärderliga. Genom det och mina sex månader som reporter på CNET News.com fick jag verkligen chans att ta del av utvecklingen i ett av de mest innovativa och fascinerande områdena i världen, Silicon Valley. Och San Francisco som stad är lätt att älska. Jag längtar ofta dit.

På bloggen Injo Doer kan du läsa artiklar som Injo fellows har skrivit på sina värdredaktioner under 2007 och 2008!

Förra helgen:

- Jag vill se på film, jag vill se på film!

Ida 5 år har talat.

Hon är dotter till ett vänpar och jag har fått förmånen att umgås med Ida då och då sedan 2007 då hennes familj var i San Francisco samtidigt som när jag bodde där.

Idas mamma svarar:

- På helgerna ska man vara ute.

- Nej, säger Ida.

Hon vill se den där filmen hon såg hos en kompis helgen innan.

Ida är van vid att kunna titta på film eller program on-demand. Ida är också en femåring som provar sig fram på internet – en av två femåringar. Hon tillhör de drygt 50 procenten i sin åldersgrupp som använder internet, enligt World Internet Institutes rapport Unga svenskar och internet 2008 som publicerades innan jul.

Jag har suttit bredvid henne när hon spelar spel på nätet och Ida är smart. Hon vet hur hon ska klicka på och flytta objekt.

Tänk vilket försprång Ida har i livet.

Lyckligtvis nog är hennes föräldrar kloka nog att vara ute mycket med barnen och att uppleva saker tillsammans. Så Idas liv är inte bara fyllt av on-demand, Wii och spel på nätet.

Eftersom molsson.com inte riktigt har kommit igång så kan jag inte skriva om året som gått. Det är inte utan att man får lite prestationsångest när man läser allas årsberättelser. Men det är bara att ta nya tag.

Därför tänkte jag skriva om året som just nu pågår. Det är i år det händer. Klyschor åsido, jag har listan över hur molsson.com ska fyllas med innehåll i år.  Såhär säger några skribenterna till några av världens mest länkade bloggar att man ska göra:

1. Gör ett schema och blogga ofta.
Kommentar: Hm, ett schema alltså – som om mitt liv inte redan fylls av inrutad arbetstid. Bloggen tillhör ju min fritid, men jag tänker testa ett schema ändå. Det kan ju inte gå sämre än vad det har gjort hittills.

2. Bry dig inte om om din blogpost suger lite.
Kommentar: Bra tips, bara svårt när man sätter ribban lite för högt (och det är väl också därför Molsson.com går lite trögt). Men jag har blivit bättre på att släppa och gå vidare, det har jag.

3. Skriv avspänt men tydligt.
Kommentar: Det här tycker jag att jag kan.

4. Addera något nytt.
Kommentar: Den här är svår.

5. Häng med i bloggemenskapen och länka!
Kommentar: Jag ska bara våga först…

6. Förvänta dig inte att bli känd direkt.
Kommentar: Nähä du, känd det kan jag inte bli. Men om några läser så..

Arianna Huffington och redaktörerna på Huffington Post har till och med skrivit en bok om hur man ska blogga: The Huffington Post complete guide to blogging.

Och blotta tanken på bloggen har verkligen fått mig att tänka på: hur vill jag disponera min tid och vad är jag genuint intresserad av. För det är ju som några av min kloka bloggvänner kommenterade i inlägget om min bloggkris, att man ska skriva om det som engagerar en själv. Det är ju trots allt därför jag ens startade molsson.com, för att skriva om sånt som inte hör hemma i skrivandet i mitt jobb, men som har fastnat på min radar.

NU ska jag bara dela med mig av det. Kan Arianna Huffington och resten av världens drygt 100 miljoner bloggare, så kan väl jag.

Enligt World Internet Institutes årliga rapport (och flera andra undersökningar med ungefär samma resultat) så är det dubbelt så vanligt att kvinnor, upp till 25 år, bloggar än män. Närmare bestämt 22 procent av de unga svenska kvinnorna bloggar.

Men vad innebär det för dem? Det var något vi bland annat diskuterade på en ”Geek Girl dinner” för några veckor sedan som Annika Lidne (Disruptive Media) hade anordnat .

Lär de bloggande tjejerna sig att hantera modern teknik bättre och blir deras språkbruk rikare och mer nyanserat? I så fall är det verkligen konkurrenskraftiga verktyg inför framtida yrkesliv. För trots att vi är digitala immigranter och de är infödingar så går ändå inte datorkunskapen att ta för givet hos de yngre. De tar för givet att datorer finns och ett liv utan internet kan de inte överblicka. Men det innebär för den delen inte att de ”kan” datorer.

Men bloggandet gör kanske saken bättre. Dessutom får de utlopp för känslor och tankar i sina bloggar. Det gäller bara att de inte sprider digitala avtryck som kan vara till skada för just det där jobbet i vilket deras kunskaper från bloggandet kan vara till nytta. Men så kommer väl inte en arbetsgivare att resonera i framtiden?

Läs mer om vad tjejers bloggande kan leda till i Fredrik Wass artikel här!