Med inspiration från Mymlan kommer den här posten som jag har tänkt på länge. Jag läser många bloggar kopplade till mitt jobb och mina intressen. Men det finns några bloggar som jag följer för att jag bara måste läsa dem. Personliga bloggar om livet och sånt. Och jag vill gärna tala om för dem att jag gillar dem.
Kajen – texterna här tar sig alltid en bit in i mitt hjärta.
Urban Fruit Fly – Mrs Pauspling skriver sådär fint och snirklande om hur livet är som fru och om vad hon tänker på.
Can’t never did nothin’ and neither did couldn’t är personlig och utelämnande ibland, och ibland inte. Men Ulrika har alltid något att säga. Jag gillar.
Mymlan the real – Mymlan är en inspiration för oss alla och jag försöker läsa så mycket jag kan av henne i alla hennes kanaler. Hennes personliga blogg rymmer stora och små tankar och är så fin.
Lyras mamma – jag brukar gråta när jag läser här, om Lyra, hennes mamma och Älskade P. Så innerligt och sorgligt.
Cumulunimbus – om möjligheter, svårigheter och vardagstristess. En strid ström av reflektioner om högt och lågt och fina foton.
The Jennie skriver en miniguide till svenska podcasts kopplade till webb och tipsar om Webbradion där jag var med i torsdags. David Svenssonintervjuade mig om listan över Sveriges hundra bästa sajter, om vad vi gör på Internetworld och annat. Det är intressant att stå på andra sidan och vara den som svarar på frågorna istället för att ställa dem. Men jag har inte vågat lyssna på det själv än. En annan dag.
En sak jag inte skrivit om än på Molsson är 24 hour business camp för drygt en månad sedan. Förra gången bevakade jag dygnet på Hasseludden, men i år var jag med. Vi behöver såklart också utveckla saker på Internetworld och jag såg 24hbc som ett tillfälle att få skapa något, på lånad tid utanför den dagliga verksamheten, som kunde vara bra för Internetworld och IDG. Och jag ville åka dit för att få ta del av den miljö jag upplevde fanns där förra året. Det är onekligen en speciell stämning i ett rum fullt med människor som jobbar med något de brinner för. Jag skrev om den stämningen efter förra gången. Då upplevde jag den som utomstående. På ett sätt gav det ännu större intryck för då gick jag runt och intervjuade flera av teamen. Den här gången var jag själv en av dem som satt koncentrerat och jobbade med mitt team. Vi kom långt, men inte ända fram och vi kommer att jobba vidare på vår iPhone-applikation DittEvent. Målet är att den ska vara klar i början av nästa år.
Jag bloggade under dygnet på Hasseludden och Johan Larsson sammanfattade några av våra tankar från campet. Björn Falkevik filmade alla presentationer och har du inte sett det än så är den timman verkligen sevärd.
Att mäta i sociala medier är ju ett stort område som har flera svar, inriktningar och föreliggande diskussioner. Artikeln var ett nedslag i några konkreta exempel och framförallt resonemang kring vilken utgångspunkt ett företag ska ha för att mäta i sociala medier – en kanal som läggs till mixen av andra marknadsföringskanaler.
Hon skriver om det som artikeln i mångt och mycket säger. Att det är de interna målen som är viktiga. Och att man som företag måste veta vad man vill ska hända i sociala medier. Då är det lättare att gå vidare och mäta resultaten.
I eftermiddags gjorde jag en dragning om bloggtips och inspiration för tjejerna som bloggar på IDGs It-tjej. Och jag blev inspirerad av dem. De hade många idéer kring deras bloggande och det var intressant att se kraften i när en grupp träffas för första gången och ”hittar” varandra.
Vi diskuterade vad man ska skriva i sin blogg för att läsningen ska bli intressant. Om hur de kan nischa genom sina namn och inriktningar på bloggarna som ”Karriäristen, ”Karriärmorsan, ”Klättraren” och ”Kommunikatören”.
Vi pratade om kraften i våra nätverk och det fina var att tjejerna där i rummet på IDG som, från att ha bloggat ett par månader på IT-tjej utan att träffas, bildade ett nätverk där och då. De spann bland annat vidare på gemensamma veckovisa bloggteman och att de kunde blogga i stafett.
Inför presentationen frågade jag kontakterna på Twitter om deras viktiga bloggtips. Och jag tittade tillbaka på det jag själv bloggade om i januari i år. Huffingtons och Maliks mfl. lista (fritt översatt) är lika relevant nu som då (med uppdaterade kommentarer från mig).
1. Gör ett schema och blogga ofta.
Kommentar: Hm, ett schema alltså – som om mitt liv inte redan är fyllt av schemalagd (och icke schemalagd) arbetstid. Men jag vet, jag borde verkligen göra ett schema.
2. Bry dig inte om om din blogpost suger lite.
Kommentar: Håller med.
3. Skriv avspänt men tydligt.
Kommentar: Funkar ibland för mig.
4. Addera något nytt.
Kommentar: Den här är fortfarande svår.
5. Häng med i bloggemenskapen och länka!
Kommentar: Ja!
6. Förvänta dig inte att bli känd direkt.
Kommentar: Skönt. Känd kommer jag inte att bli. Men jag blir lycklig varje gång jag tittar in och ser att några har Molsson.com i sin RSS-läsare.
Jag är på Techcrunch real time stream Crunchup. Här ligger fokus på realtids-tjänster och många av de ”stora” är här. Twitter, Facebook, Friendfeed och många fler.
Men tyvärr inte så mycket nytt än så länge.
Twitter-flödet härifrån är enormt. Trots att internetuppkopplingen funkar sådär, vilket inte är populärt och det hörs en del suckande från publiken.
Michael Arrington från Techcrunch intervjuar Ron Conway
Ängelinvesteraren Ron Conway gav sina 10 bästa tips för Twitter och andra att tjäna pengar på realtidsdata. Han var en av de tidiga investerarna i Google när det värderades till 75 miljoner dollar. Idag värderas det till 130 miljarder dollar, så han är nog ganska rik.
10. lead generation
9. coupons
8. analytics
7. crm
6. payments
5. commerce
4. user authentication
3. syndications of new ads
2. content-sensitive display advertising
1. acquiring followers
Ron Conway tror att det ligger minst 5 miljarder dollar i de tio punkterna.
”Vi uppfinner saker först och sen tjänar vi pengar”, säger han och menar att det var så Google startades och att Twitter absolut kan få till en bra affär.
Ängelinvesteraren John Borthwick, med företaget Betaworks, har byggt Bit.ly, tjänsten som förkortar länkar och som bland annat har ett partnerskap med Twitter. Där delas 27-28 miljoner länkar per dag (enligt gårdagens siffror).
”Det finns mycket bra data med Bit.ly. Vi är inte säkra på vad vi ska göra med den ännu, men vi tänker på det”, säger John Borthwick.
Techcrunchs Michael Arrington tycker att Twitter ska bli mer generös med sin data och spekulerar i att Twitter kommer att köpa Bit.ly innan året är slut.
Jag är i San Francisco. Vi sitter på ett kafé i Hayes Valley, där vi har hyrt en liten lägenhet, och har det riktigt bra. Det var över ett år sedan jag var här sist. Solen skiner och mitt hjärta är fullt av kärlek till den här stan.
Reboot var tänkvärt. Jag tänkte blogga lite mer om det här. Men tills dess så finns det bilder från konferensen på min Flickr.
Martin Källström på Twingly gjorde en video på Reboot med hoppande deltagare. Tänk vilken glädje hoppande människor kan sprida.
Micke Zackrisson har bloggat intressant från Reboot på Nätet. Och Niclas Strandh på digitalPR. Precis som Niclas skriver så kändes Reboot först lite tunt, men efterhand blev det bättre. Mycket bättre. Flera av talarna väckte nya tankegånger hos mig både under sina tal och efteråt i diskussion med andra deltagare.
——————————————————————————————-
Uppdaterat: jag har bloggat om Reboot på Internetworlds Digitala Affärer.
Jag är på Reboot. Elfte upplagan och andra året för mig. Det är en konferens, eller snarare en ”unconference”. Det finns ett schema, men det kan också tillkomma sessioner under vägen utifrån deltagarnas intressen.
Förhoppningen är att diskussionerna här ska leda ett steg längre. Och förväntningarna är höga. Förra året sa många att de inte infriades.
Arrangören Thomas Madsen-Mygdal menar att vi är ”pre-something”, men vi vet inte vad det är_än. Det kanske är något vi får lära oss mer om på årets Reboot. Temat förra året var (självklart) ”free”. I år är det ”action”.
Här finns massor av smarta deltagare. Det skrivs en bok utifrån konferensen. Några bygger en cykel med wifi. Det finns en ”hackgrupp”. Deltagarnas barn har sin egen lilla konferens. Tillsammans ska vi skapa en miljö för action.
Nu börjar vi.
Följ Reboot på Twitter.
Björn Falkevik sänder live via Bambuser.
I bakgrunden av bilden: crowdsourcing av idéer till action från deltagarna som köar för att få sätta upp sin idélapp.
Fler bilder från Reboot på min Flickr.
…och det var några saker jag ville säga. Det har varit tyst i några veckor för jag har lagt mitt fokus på jobbet och allt som hör dit.
Men….
…jag har anmält mig till Reboot i år igen. Det är den 25-26 juni i Köpenhamn och i år är temat ”Action”. Det var en mycket givande konferens förra året och temat då var självklart ”Free”. Jag fick mycket stoff därifrån till mitt knäck om sju trender på nätet. Läs den sjunde delen här med länkar till de andra delarna.
…vi har bestämt oss för att twittra på redaktionen. Vi har kört Jaiku i två år och våra flöden fanns på Internetworld.se och sedan på vår blogg Digitala Affärer, men är ju väldigt få kvar på Jaiku. Det svåra med Twitter är att det känns som att man hela tiden måste skriva något smart. Visst har inläggen tenderat att gå över till vardagliga ting. Men ändå. Det finns lite prestige i Twitter. Så nu gäller det för mig att twittra smart. Wish me luck! Här finns jag på Twitter.
Jag ska spendera en semestermånad i San Francisco i juli. Är det någon mer som ska dit? Har någon förslag på vem jag borde träffa när jag är där? Jag har en del kontakter från min tid där, men kom gärna med förslag! Jag har tänkt att spendera tiden delvis med att blogga, eventuellt i videoformat för det vill jag lära mig mer om. Jag tänkte även ta tillfället i akt skriva något om min morfar som jag beundrar väldigt mycket. Han är över 80, men otroligt vital och har varit med om mycket spännande i sitt liv. Det kanske blir min första bok, om än kort?
Jag är på blogglördag med det så kallade ”webbsmurfgänget”. Vi är i lokalen för Sveriges första kärnreaktor på KTH som ligger cirka 30 meter under marken. Reaktorn revs 1982, men lokalen används numera aktivt som en experimentiell scen av medieteknikutbildningen på KTH.
Här presenterar Leif Handberg, från medieteknik på KTH, reaktorn (Björn Falkevik filmar via Bambuser):
Blogglördagsgänget samlas för att blogga kring ett ämne och dagen till ära är det ”ingenjörens roll”. Här följer ett tankespår.
För ett tag sedan intervjuade jag Gustav Holmström 14 år. Han är aktiv inom webbvärlden och bloggar, mikrobloggar här, här och här, och kommenterar. Läs artikeln om honom på Internetworld.se här: Gustav Holmström – 14-åring med pondus.
När jag pratade med Gustav sa han bland annat att bli ingenjör är inget han har tänkt på och något som lockar honom. Vilket också diskuterades i artikelns kommentarsfält och vidare på Twitter – bland annat här och här!
Gustav Holmström är tekniskt kunnig, han kan lättare programmering och har alla förutsättningar att lära sig mer om det. Att bli duktig på webbteknik och med det skapa förutsättningar för utveckling utan att vara ingenjör.
Har den formella utbildningen och titeln den ger spelat ut sin roll? Det är något jag ofta diskuterar med yngre förmågor ( jag är 30 år). Själv är jag civilekonom och journalist. Då på den tiden (jag började på Ekonomihögskolan i Växjö 1997) pratade vi mycket om att en examen var ett måste, rentav en del av grundutbildningen. Idag tycker jag inte det och diskussionen är en annan. Visst har min titel på min examen hjälpt mig, men framförallt kanske det jag lärde mig under utbildningen, intresset för det och att lära sig att lära.
Det jag vill komma fram till är att man inte måste vara ingenjör. Titeln har inte samma betydelse – men kunskaperna har det i allra högsta grad. Det jag brukar diskutera med de yngre, som står i valet och kvalet om vad de ska ”bli”, är att de ska göra det som de brinner för och att lära sig det bra. Jag säger som sagt inte att formella kunskaper inte är viktigt (jag har ju trots att själv alldeles för många högskolepoäng), men man måste inte skaffa dem genom en ingenjörsexamen. Om det är via en KY-utbildning, en högskoleutbildning, en folkhögskola, eller som Gustav Holmström genom intresse och verktyg som förenklar har inte samma betydelse. Alla är inte skapta för att plugga. Och alla ska inte göra det. Det är inte en titel som gör att man får ett visst jobb, det är vad man är bra på.
Jag säger för den skull inte att det inte är bra att utbilda sig till ingenjör. Om det är vägen man vill gå så är det den bästa vägen för just den personen. Och självklart har det fortfarande betydelse att vara ingenjör både inom den akademiska världen och utanför.
Jag skulle gärna vilja kunna det dataingenjörer och webbtekniskt kunniga kan. Jag nosar på det, jag förstår principerna, jag testar mig med fram med verktyg, jag bevakar området och lär mig nya saker hela tiden – men jag kan inte programmera. Det är något jag tror att framtidens digitala infödingar har nytta av att kunna eller i alla fall förstå för att kunna utmärka sig. Man pratar om ”digital divide” – klyftan mellan dem som förstår både tekniken och affärerna och dem som bara förstår ena sidan.
Annika Lidne, expert inom sociala medier med Disruptive Media, uttalar sig klokt i en artikel i SvD om att dem som kommer att dominera framtidens kultursamhälle är de som är tekniskt kunniga.
Ur artikeln: ”Annika Lidne tror inte att framtidens konstnärer går på Konstfack.
– Nej, de går på någon teknisk högskola. De absolut mest intressanta personerna jag träffar i dag har den bakgrunden. Att kunna webbdesign i dag är som att kunna multiplikationstabellen om man vill jobba med konst och kultur. Som att kunna stava. För att kunna förstå hur det här fungerar måste man klara marknadsföringen, som sker på nätet, och så kunna placera sitt resultat, vilket man också gör på nätet.”
Ja precis. Det tror jag med.
Men tekniskt kunniga behöver inte ha titeln ingenjör utan ett brinnande intresse och relevanta kunskaper.
