Kajen – texterna här tar sig alltid en bit in i mitt hjärta.

Urban Fruit Fly – Mrs Pauspling skriver sådär fint och snirklande om hur livet är som fru och om vad hon tänker på.

Can’t never did nothin’ and neither did couldn’t är personlig och utelämnande ibland, och ibland inte. Men Ulrika har alltid något att säga. Jag gillar.

Mymlan the real – Mymlan är en inspiration för oss alla och jag försöker läsa så mycket jag kan av henne i alla hennes kanaler. Hennes personliga blogg rymmer stora och små tankar och är så fin.

Lyras mamma – jag brukar gråta när jag läser här, om Lyra, hennes mamma och Älskade P. Så innerligt och sorgligt.

Cumulunimbus – om möjligheter, svårigheter och vardagstristess. En strid ström av reflektioner om högt och lågt och fina foton.

Subtilt – få ord kan säga så mycket.

Jag bloggade under dygnet på Hasseludden och Johan Larsson sammanfattade några av våra tankar från campet. Björn Falkevik filmade alla presentationer och har du inte sett det än så är den timman verkligen sevärd.

Fredrik ska till Afghanistan med utlandsstyrkan och det känns ganska läskigt. Men det kommer att gå bra.

På återseende Fredrik.

I veckan som gått publicerade Internetworld min artikel om att mäta i sociala medier som också är med i det senaste numret av tidningen.

Att mäta i sociala medier är ju ett stort område som har flera svar, inriktningar och föreliggande diskussioner. Artikeln var ett nedslag i några konkreta exempel och framförallt resonemang kring vilken utgångspunkt ett företag ska ha för att mäta i sociala medier – en kanal som läggs till mixen av andra marknadsföringskanaler.

Thérèse Mannheimer hittade ett inlägg av David Berkowitz om 100 sätt att mäta ROI i sociala medier.

Hon skriver om det som artikeln i mångt och mycket säger. Att det är de interna målen som är viktiga. Och att man som företag måste veta vad man vill ska hända i sociala medier. Då är det lättare att gå vidare och mäta resultaten.

I ämnet följde även inlägg från bland andra:
Webbstrategi.se
Next Generation Internet
Kreafon

Vi diskuterade vad man ska skriva i sin blogg för att läsningen ska bli intressant. Om hur de kan nischa genom sina namn och inriktningar på bloggarna som ”Karriäristen, ”Karriärmorsan, ”Klättraren” och ”Kommunikatören”.

Vi pratade om kraften i våra nätverk och det fina var att tjejerna där i rummet på IDG som, från att ha bloggat ett par månader på IT-tjej utan att träffas, bildade ett nätverk där och då. De spann bland annat vidare på gemensamma veckovisa bloggteman och att de kunde blogga i stafett.

Inför presentationen frågade jag kontakterna på Twitter om deras viktiga bloggtips. Och jag tittade tillbaka på det jag själv bloggade om i januari i år. Huffingtons och Maliks mfl. lista (fritt översatt) är lika relevant nu som då (med uppdaterade kommentarer från mig).

1. Gör ett schema och blogga ofta.
Kommentar: Hm, ett schema alltså – som om mitt liv inte redan är fyllt av schemalagd (och icke schemalagd) arbetstid. Men jag vet,  jag borde verkligen göra ett schema.

2. Bry dig inte om om din blogpost suger lite.
Kommentar: Håller med.

3. Skriv avspänt men tydligt.
Kommentar: Funkar ibland för mig.

4. Addera något nytt.
Kommentar: Den här är fortfarande svår.

5. Häng med i bloggemenskapen och länka!
Kommentar: Ja!

6. Förvänta dig inte att bli känd direkt.
Kommentar: Skönt. Känd kommer jag inte att bli. Men jag blir lycklig varje gång jag tittar in och ser att några har Molsson.com i sin RSS-läsare.

Jag är på Geek Girl Meetup. Ett hundratal tjejer är här och inspireras av varandra.Temat är ”The architecture of winning” och Heidi Harman höll en fin inledning där hon pratade om vad det kan vara att vinna.  Hon sa bland annat att: ”kan man vinna utan att förlora?”, ”att vinna är att kämpa när andra säger att det inte går och att det”handlar om att vinna över sig själv”. För att vinna kanske vi ”måste våga vägra göra som alla andra”.

Följ Geek Girlsen här.

Sandra Jakob bloggar om Geek Girl Meetup på Mindpark idag.

I onsdags fick jag vara med i Joakim Jardenbergs internet-drömelva. Han har tagit ut ett lag – ett dreamteam – med internetfolk i Sverige. Lilla jag, bland män och en kvinna till (Annika Lidne). Vilken ära!

Idag är jag i Argentina. Jag är här i två veckor för att hälsa på familj och ha lite semester. Härifrån tänkte jag också bland annat göra en presentation för Geek Girl Meetup som är senare i oktober. Jag ska bara komma på vad det är jag ska prata om.

Efter Geek Girl Meetup blir det intraprenörskap på 24 hour business camp. Vi är ett team från Internetworld och IDG som ska vara med och bygga en app och sajt som är till nytta för tidningen och andra. Vi har spånat och kommit fram till en bra idé som jag snart återkommer till.

Det var det.

I fredags bloggade jag i SvD.se:s bloggstafett om att ta betalt på nätet – ja eller nej? Jag svarade på en fråga från Mktmedias vd Bosse Svensson: Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag? Och förde ett resonemang utifrån att det är konsumenten som bestämmer vad vi på medieföretagen kan ta betalt för.

”Jag tänker föra en väldigt enkel tes, nämligen den som ofta glöms bort. Att det är konsumenten som bestämmer, och inte medieföretagen (i det här fallet lokaltidningarna). Vi på medieföretagen kan ju innovera hur mycket vi vill. Men vill inte konsumenten ha det vi erbjuder spelar det ingen roll. Det som är bra för oss är inte nödvändigtvis bra för kunden.” Läs mer…

Det handlar alltså om den gamla klyschan ”kunden har alltid rätt”, men jag säger för den skull inte att det är en enkel uppgift att ta reda på vad det är. Jag tror inte på att ta betalt för nyheter, utan det jag resonerar om är det som finns runtomkring. Det skriver Mikael Zackrisson intressant om i sitt inlägg ”Skilj på äpplen och päron i betaldebatten” på Nätet. ”Det som håller på att hända är ju att tidningshusen tvingas bli mediehus, och inte bara sälja journalistik(…)Därför landar diskussionen tillbaka i drömmen om nya, smarta tjänster. Vilka tjänster och produkter kan våra läsare/tittare vara intresserade av?”

Självklart finns det många fler aspekter i den här frågan. Och diskussionen lär fortsätta som Jerry Silfwer kommenterar på SSBD.

Bosse Svensson var en i skaran av den eminenta uppställning jag fick vara en del av och här kan ni läsa alla inlägg från förra veckan.

Fredric Karén, chef för SvD.se, bloggar om stafetten.

Jardenberg kommenterar.

En reflektion. När jag började på Internetworld för snart två år sedan så pratades det ofta om sociala medier ”över folks huvuden”. Exemplen var få, särskilt från Sverige. Och man slängde sig mig med ordet webb 2.0, men utan konkret förankring. Nu hårdrar jag det, men lite förenklat var det ungefär så jag och andra upplevde det. Vem, som stod där på scen, kunde säga vad man egentligen skulle göra, rent konkret? Sociala medier kändes svårt och oöverkomligt för den oinvigde och då talar vi ändå om människor som jobbar med webb. Talarna var det inget fel på – det fanns bara inte så mycket att ta på.

Det känns inte alls på samma sätt idag.

Exemplen ligger nära tillhands. Tröskeln är lägre och budskapen når fram. Det finns ett stort igenkännande när talarna på scen ger konkreta exempel på vad sociala medier har för effekt. Det känns inte oöverstigligt längre, men det är inte för den skull enkelt. Det kräver ju ett helt annat engagemang från företagen som måste tänka om.