Tiden går snabbt just nu (eller det gör den ju jämt). Men det känns alltid som att den går snabbare när man reser och bor på hotell. Förra veckan var det Webbdagarna i Malmö. Jag livebloggade för glatta livet och det är kul när det går fort. På redaktionen pågår researcharbetet inför Internetworlds lista över Sveriges hundra bästa sajter. Och denna vecka är det Webbdagarna i Göteborg.
Jag sitter på ett hotellrum på Elite Avenyn och förbereder mig för att hålla i två e-handelpass imorgon och liveblogga lite till.
På lördag är det TEDx Stockholm och det känns riktigt kul. Att inspireras och bara omge sig av intressanta människor.
Så var den där månaden slut. Men den ligger nära i minnet. Vi upplevde många ljusa stunder på vår gata i stan, Hayes street, och semestermånaden i San Francisco gav lugn och perspektiv. Nu är vi hemma på vår gata i stan i Stockholm och det känns lika bra. Jobbet har börjat och vardagen är åter.
Det var så mycket jag ville säga, så mycket jag skulle göra under den där långa semestern. Den kändes oändlig. Men det var den inte. Och det gör faktiskt inget har jag kommit fram till. Semestern var så lång den var och de där dagarna när vi strosade runt på San Fransciscos gator gav nog så mycket av tankar och rekreation. Att göra-listan kanske inte väntar, men det finns ju aldrig så många måsten som man (läs jag) tror.
Men vissa saker har jag/vi gjort.
Vi har gjort en plan för hur vi ska fixa lägenheten. Målning, lite nya möbler och väggdekorationer står på listan. Sen blir det inflyttningsfest (eller ska man ha det före?)
Jag har bloggat lite här och fotat. Jag hade velat blogga mycket mer. Men det blev som det blev, och utan internetuppkoppling så spenderade vi tiden på annat. Som att umgås mycket IRL, utforska områden i SF, åka på utflykter, prata med folk om de lever i USA och hur vi lever i Sverige. Efter första veckan kände jag mig illa till mods för att jag var avkopplad från världen, men man vänjer sig.
Det blev ingen bok om min morfar_än, men det kommer att bli en. Jag intervjuade honom i början av semestern och planen är att skriva om hans liv. Jag ska bara få honom att prata lite mer om barndomen och livet, snarare än karriären.
Jag är på Techcrunch real time stream Crunchup. Här ligger fokus på realtids-tjänster och många av de ”stora” är här. Twitter, Facebook, Friendfeed och många fler.
Men tyvärr inte så mycket nytt än så länge.
Twitter-flödet härifrån är enormt. Trots att internetuppkopplingen funkar sådär, vilket inte är populärt och det hörs en del suckande från publiken.
Michael Arrington från Techcrunch intervjuar Ron Conway
Ängelinvesteraren Ron Conway gav sina 10 bästa tips för Twitter och andra att tjäna pengar på realtidsdata. Han var en av de tidiga investerarna i Google när det värderades till 75 miljoner dollar. Idag värderas det till 130 miljarder dollar, så han är nog ganska rik.
10. lead generation
9. coupons
8. analytics
7. crm
6. payments
5. commerce
4. user authentication
3. syndications of new ads
2. content-sensitive display advertising
1. acquiring followers
Ron Conway tror att det ligger minst 5 miljarder dollar i de tio punkterna.
”Vi uppfinner saker först och sen tjänar vi pengar”, säger han och menar att det var så Google startades och att Twitter absolut kan få till en bra affär.
Ängelinvesteraren John Borthwick, med företaget Betaworks, har byggt Bit.ly, tjänsten som förkortar länkar och som bland annat har ett partnerskap med Twitter. Där delas 27-28 miljoner länkar per dag (enligt gårdagens siffror).
”Det finns mycket bra data med Bit.ly. Vi är inte säkra på vad vi ska göra med den ännu, men vi tänker på det”, säger John Borthwick.
Techcrunchs Michael Arrington tycker att Twitter ska bli mer generös med sin data och spekulerar i att Twitter kommer att köpa Bit.ly innan året är slut.
Semester i ”the city by the bay” är härligt! Men det är inte lika härligt att jag, i söndagskväll, lyckades skära mig i vänster handflata på en tallrik som gick sönder när jag diskade. Jacket är ganska djupt, men inga fingrar är skadade. Jag fick chans att uppleva den amerikanska sjukvård på nära håll. Vi åkte till St. Marys sjukhus vid midnatt och fick hjälp direkt. Doktorn kom efter några minuter och sydde ihop min handflata med sex stygn. Så nu har jag bara en hand som funkar (jag har skrivit det här med en hand), men jag hade tur i oturen och det kunde varit mycket värre.
Annars har vi riktig semester och strosar runt på San Franciscos gator och hänger på kaféer och surfar. Tyvärr har vi inget wifi i lägenheten, vilket är ganska frustrerande. Men men, det funkar.
I måndags var vi på vintur med Bisoni Sonoma. Och idag ska jag till 826 Valencia, pirat-butiken och skolan.
Har ni inte sett Dave Eggers TED-talk om skolan så kan jag rekommendera det:
På fredag ska jag till Techrunch Real Time Stream CrunchUp i Redwood och agendan känns riktigt intressant med folk från bland annat Twitter, Wordpress, Yammer, Ustream, Tweetmeme och många fler.
Jag är i San Francisco. Vi sitter på ett kafé i Hayes Valley, där vi har hyrt en liten lägenhet, och har det riktigt bra. Det var över ett år sedan jag var här sist. Solen skiner och mitt hjärta är fullt av kärlek till den här stan.
Reboot var tänkvärt. Jag tänkte blogga lite mer om det här. Men tills dess så finns det bilder från konferensen på min Flickr.
Martin Källström på Twingly gjorde en video på Reboot med hoppande deltagare. Tänk vilken glädje hoppande människor kan sprida.
Micke Zackrisson har bloggat intressant från Reboot på Nätet. Och Niclas Strandh på digitalPR. Precis som Niclas skriver så kändes Reboot först lite tunt, men efterhand blev det bättre. Mycket bättre. Flera av talarna väckte nya tankegånger hos mig både under sina tal och efteråt i diskussion med andra deltagare.
——————————————————————————————-
Uppdaterat: jag har bloggat om Reboot på Internetworlds Digitala Affärer.
Jag är på Reboot. Elfte upplagan och andra året för mig. Det är en konferens, eller snarare en ”unconference”. Det finns ett schema, men det kan också tillkomma sessioner under vägen utifrån deltagarnas intressen.
Förhoppningen är att diskussionerna här ska leda ett steg längre. Och förväntningarna är höga. Förra året sa många att de inte infriades.
Arrangören Thomas Madsen-Mygdal menar att vi är ”pre-something”, men vi vet inte vad det är_än. Det kanske är något vi får lära oss mer om på årets Reboot. Temat förra året var (självklart) ”free”. I år är det ”action”.
Här finns massor av smarta deltagare. Det skrivs en bok utifrån konferensen. Några bygger en cykel med wifi. Det finns en ”hackgrupp”. Deltagarnas barn har sin egen lilla konferens. Tillsammans ska vi skapa en miljö för action.
Nu börjar vi.
Följ Reboot på Twitter.
Björn Falkevik sänder live via Bambuser.
I bakgrunden av bilden: crowdsourcing av idéer till action från deltagarna som köar för att få sätta upp sin idélapp.
Fler bilder från Reboot på min Flickr.
…och det var några saker jag ville säga. Det har varit tyst i några veckor för jag har lagt mitt fokus på jobbet och allt som hör dit.
Men….
…jag har anmält mig till Reboot i år igen. Det är den 25-26 juni i Köpenhamn och i år är temat ”Action”. Det var en mycket givande konferens förra året och temat då var självklart ”Free”. Jag fick mycket stoff därifrån till mitt knäck om sju trender på nätet. Läs den sjunde delen här med länkar till de andra delarna.
…vi har bestämt oss för att twittra på redaktionen. Vi har kört Jaiku i två år och våra flöden fanns på Internetworld.se och sedan på vår blogg Digitala Affärer, men är ju väldigt få kvar på Jaiku. Det svåra med Twitter är att det känns som att man hela tiden måste skriva något smart. Visst har inläggen tenderat att gå över till vardagliga ting. Men ändå. Det finns lite prestige i Twitter. Så nu gäller det för mig att twittra smart. Wish me luck! Här finns jag på Twitter.
Jag ska spendera en semestermånad i San Francisco i juli. Är det någon mer som ska dit? Har någon förslag på vem jag borde träffa när jag är där? Jag har en del kontakter från min tid där, men kom gärna med förslag! Jag har tänkt att spendera tiden delvis med att blogga, eventuellt i videoformat för det vill jag lära mig mer om. Jag tänkte även ta tillfället i akt skriva något om min morfar som jag beundrar väldigt mycket. Han är över 80, men otroligt vital och har varit med om mycket spännande i sitt liv. Det kanske blir min första bok, om än kort?
Jag är på blogglördag med det så kallade ”webbsmurfgänget”. Vi är i lokalen för Sveriges första kärnreaktor på KTH som ligger cirka 30 meter under marken. Reaktorn revs 1982, men lokalen används numera aktivt som en experimentiell scen av medieteknikutbildningen på KTH.
Här presenterar Leif Handberg, från medieteknik på KTH, reaktorn (Björn Falkevik filmar via Bambuser):
Blogglördagsgänget samlas för att blogga kring ett ämne och dagen till ära är det ”ingenjörens roll”. Här följer ett tankespår.
För ett tag sedan intervjuade jag Gustav Holmström 14 år. Han är aktiv inom webbvärlden och bloggar, mikrobloggar här, här och här, och kommenterar. Läs artikeln om honom på Internetworld.se här: Gustav Holmström – 14-åring med pondus.
När jag pratade med Gustav sa han bland annat att bli ingenjör är inget han har tänkt på och något som lockar honom. Vilket också diskuterades i artikelns kommentarsfält och vidare på Twitter – bland annat här och här!
Gustav Holmström är tekniskt kunnig, han kan lättare programmering och har alla förutsättningar att lära sig mer om det. Att bli duktig på webbteknik och med det skapa förutsättningar för utveckling utan att vara ingenjör.
Har den formella utbildningen och titeln den ger spelat ut sin roll? Det är något jag ofta diskuterar med yngre förmågor ( jag är 30 år). Själv är jag civilekonom och journalist. Då på den tiden (jag började på Ekonomihögskolan i Växjö 1997) pratade vi mycket om att en examen var ett måste, rentav en del av grundutbildningen. Idag tycker jag inte det och diskussionen är en annan. Visst har min titel på min examen hjälpt mig, men framförallt kanske det jag lärde mig under utbildningen, intresset för det och att lära sig att lära.
Det jag vill komma fram till är att man inte måste vara ingenjör. Titeln har inte samma betydelse – men kunskaperna har det i allra högsta grad. Det jag brukar diskutera med de yngre, som står i valet och kvalet om vad de ska ”bli”, är att de ska göra det som de brinner för och att lära sig det bra. Jag säger som sagt inte att formella kunskaper inte är viktigt (jag har ju trots att själv alldeles för många högskolepoäng), men man måste inte skaffa dem genom en ingenjörsexamen. Om det är via en KY-utbildning, en högskoleutbildning, en folkhögskola, eller som Gustav Holmström genom intresse och verktyg som förenklar har inte samma betydelse. Alla är inte skapta för att plugga. Och alla ska inte göra det. Det är inte en titel som gör att man får ett visst jobb, det är vad man är bra på.
Jag säger för den skull inte att det inte är bra att utbilda sig till ingenjör. Om det är vägen man vill gå så är det den bästa vägen för just den personen. Och självklart har det fortfarande betydelse att vara ingenjör både inom den akademiska världen och utanför.
Jag skulle gärna vilja kunna det dataingenjörer och webbtekniskt kunniga kan. Jag nosar på det, jag förstår principerna, jag testar mig med fram med verktyg, jag bevakar området och lär mig nya saker hela tiden – men jag kan inte programmera. Det är något jag tror att framtidens digitala infödingar har nytta av att kunna eller i alla fall förstå för att kunna utmärka sig. Man pratar om ”digital divide” – klyftan mellan dem som förstår både tekniken och affärerna och dem som bara förstår ena sidan.
Annika Lidne, expert inom sociala medier med Disruptive Media, uttalar sig klokt i en artikel i SvD om att dem som kommer att dominera framtidens kultursamhälle är de som är tekniskt kunniga.
Ur artikeln: ”Annika Lidne tror inte att framtidens konstnärer går på Konstfack.
– Nej, de går på någon teknisk högskola. De absolut mest intressanta personerna jag träffar i dag har den bakgrunden. Att kunna webbdesign i dag är som att kunna multiplikationstabellen om man vill jobba med konst och kultur. Som att kunna stava. För att kunna förstå hur det här fungerar måste man klara marknadsföringen, som sker på nätet, och så kunna placera sitt resultat, vilket man också gör på nätet.”
Ja precis. Det tror jag med.
Men tekniskt kunniga behöver inte ha titeln ingenjör utan ett brinnande intresse och relevanta kunskaper.
Eftersmaken av Geek Girl Meetup i lördags är ljuv. Vilka smarta och inspirerande människor som var på plats! När jag var där tänkte jag på att jag gärna vill ha mentor. En person jag kan vända mig till med funderingar och testa saker på. En person som är insatt i vem jag är och vart jag vill. Jag vill hitta en sådan person.
Vänner eller jobbrelaterade personer kan ibland fungera lite som mentorer och få mig att tänka i andra banor. Jag har gjort det förut och jag tror att det är nyttigt. Frågan om vad jag vill göra ”om fem år” är en relevant fråga som jag får av många. En som jag säkert borde tänka på, men som kanske inte är viktigast för mig just nu. För svaret jag brukar ge är att jag lever min dröm, i att jobba som journalist. Att jag dessutom är det inom ett område jag brinner för – nätet, gör ju det hela ännu bättre. Drömmen och så småningom det konkreta målet jag strävade mot lever jag nu.
Men det finns ju så mycket mer jag kan göra där jag är nu – både yrkesmässigt och privat. Och delvis har jag många mentorer på samma gång genom nätet. Där får jag input till nya tankegånger och inspiration till att ta ett steg närmare den journalist, skribent och utvecklare (både i att behärska ny teknik och att komma på nya idéer) jag faktiskt vill vara. Jag träffar och pratar med intressanta människor varje dag och jag lär mig nya saker hela tiden. Jag får vara med i sammanhang som berikar och Geek Girl Meetup är utmärkt ett exempel på ett sådant tillfälle. Mitt liv är innehållsrikt och omväxlande. Kanske klyschor, men sanning för mig. Jag har det bra.
- Nej det var inte bättre förr!, säger Gitta Wilén i sin dragning på Geek Girl Meetup. Hon är internetentusiast som snart ska börja som projektredaktör på byggföretaget Veidekke.
För 10 år sedan – 1998 – var hon med och startade OPK, ett kvinnligt nätverk med slogan: ”Webben – ett sätt att vara”. Geek Girl Meetup – fast för 10 år sedan.
Då fanns inte bloggen, men man hade en hemsida och klustrade sin hemsida på bland annat på Tjejringen.com.
Marina Wahlström och Lotta Holmström, initiativtagare till OPK, träffades genom Tjejringen och bestämde sig för att dra ihop ett nätverk. Det var lite av två kulturer som krockade – journalister och teknikintresserade.
Målgruppen var entusiastiska kvinnor i IT-branschen. Och män var också välkomna.
Syftet var att uppmuntra kvinnor och män att intressera sig för internet. De samlade till debatter om bland annat det fria ordet på internet? och är IT-världens grabbarnas spelplan?
Publiken här på Geek Girl Meetup tror att frågorna fortfarande är aktuella, 10 år senare till trots.
Så var den där månaden slut. Men den ligger nära i minnet. Vi upplevde många ljusa stunder på vår gata i stan, Hayes street, och semestermånaden i San Francisco gav lugn och perspektiv. Nu är vi hemma på vår gata i stan i Stockholm och det känns lika bra. Jobbet har börjat och vardagen är åter.
