Semester i ”the city by the bay” är härligt! Men det är inte lika härligt att jag, i söndagskväll, lyckades skära mig i vänster handflata på en tallrik som gick sönder när jag diskade. Jacket är ganska djupt, men inga fingrar är skadade. Jag fick chans att uppleva den amerikanska sjukvård på nära håll. Vi åkte till St. Marys sjukhus vid midnatt och fick hjälp direkt. Doktorn kom efter några minuter och sydde ihop min handflata med sex stygn. Så nu har jag bara en hand som funkar (jag har skrivit det här med en hand), men jag hade tur i oturen och det kunde varit mycket värre.
Annars har vi riktig semester och strosar runt på San Franciscos gator och hänger på kaféer och surfar. Tyvärr har vi inget wifi i lägenheten, vilket är ganska frustrerande. Men men, det funkar.
I måndags var vi på vintur med Bisoni Sonoma. Och idag ska jag till 826 Valencia, pirat-butiken och skolan.
Har ni inte sett Dave Eggers TED-talk om skolan så kan jag rekommendera det:
På fredag ska jag till Techrunch Real Time Stream CrunchUp i Redwood och agendan känns riktigt intressant med folk från bland annat Twitter, Wordpress, Yammer, Ustream, Tweetmeme och många fler.
Jag är i San Francisco. Vi sitter på ett kafé i Hayes Valley, där vi har hyrt en liten lägenhet, och har det riktigt bra. Det var över ett år sedan jag var här sist. Solen skiner och mitt hjärta är fullt av kärlek till den här stan.
Reboot var tänkvärt. Jag tänkte blogga lite mer om det här. Men tills dess så finns det bilder från konferensen på min Flickr.
Martin Källström på Twingly gjorde en video på Reboot med hoppande deltagare. Tänk vilken glädje hoppande människor kan sprida.
Micke Zackrisson har bloggat intressant från Reboot på Nätet. Och Niclas Strandh på digitalPR. Precis som Niclas skriver så kändes Reboot först lite tunt, men efterhand blev det bättre. Mycket bättre. Flera av talarna väckte nya tankegånger hos mig både under sina tal och efteråt i diskussion med andra deltagare.
——————————————————————————————-
Uppdaterat: jag har bloggat om Reboot på Internetworlds Digitala Affärer.
Jag är på Reboot. Elfte upplagan och andra året för mig. Det är en konferens, eller snarare en ”unconference”. Det finns ett schema, men det kan också tillkomma sessioner under vägen utifrån deltagarnas intressen.
Förhoppningen är att diskussionerna här ska leda ett steg längre. Och förväntningarna är höga. Förra året sa många att de inte infriades.
Arrangören Thomas Madsen-Mygdal menar att vi är ”pre-something”, men vi vet inte vad det är_än. Det kanske är något vi får lära oss mer om på årets Reboot. Temat förra året var (självklart) ”free”. I år är det ”action”.
Här finns massor av smarta deltagare. Det skrivs en bok utifrån konferensen. Några bygger en cykel med wifi. Det finns en ”hackgrupp”. Deltagarnas barn har sin egen lilla konferens. Tillsammans ska vi skapa en miljö för action.
Nu börjar vi.
Följ Reboot på Twitter.
Björn Falkevik sänder live via Bambuser.
I bakgrunden av bilden: crowdsourcing av idéer till action från deltagarna som köar för att få sätta upp sin idélapp.
Fler bilder från Reboot på min Flickr.
…och det var några saker jag ville säga. Det har varit tyst i några veckor för jag har lagt mitt fokus på jobbet och allt som hör dit.
Men….
…jag har anmält mig till Reboot i år igen. Det är den 25-26 juni i Köpenhamn och i år är temat ”Action”. Det var en mycket givande konferens förra året och temat då var självklart ”Free”. Jag fick mycket stoff därifrån till mitt knäck om sju trender på nätet. Läs den sjunde delen här med länkar till de andra delarna.
…vi har bestämt oss för att twittra på redaktionen. Vi har kört Jaiku i två år och våra flöden fanns på Internetworld.se och sedan på vår blogg Digitala Affärer, men är ju väldigt få kvar på Jaiku. Det svåra med Twitter är att det känns som att man hela tiden måste skriva något smart. Visst har inläggen tenderat att gå över till vardagliga ting. Men ändå. Det finns lite prestige i Twitter. Så nu gäller det för mig att twittra smart. Wish me luck! Här finns jag på Twitter.
Jag ska spendera en semestermånad i San Francisco i juli. Är det någon mer som ska dit? Har någon förslag på vem jag borde träffa när jag är där? Jag har en del kontakter från min tid där, men kom gärna med förslag! Jag har tänkt att spendera tiden delvis med att blogga, eventuellt i videoformat för det vill jag lära mig mer om. Jag tänkte även ta tillfället i akt skriva något om min morfar som jag beundrar väldigt mycket. Han är över 80, men otroligt vital och har varit med om mycket spännande i sitt liv. Det kanske blir min första bok, om än kort?
Jag är på blogglördag med det så kallade ”webbsmurfgänget”. Vi är i lokalen för Sveriges första kärnreaktor på KTH som ligger cirka 30 meter under marken. Reaktorn revs 1982, men lokalen används numera aktivt som en experimentiell scen av medieteknikutbildningen på KTH.
Här presenterar Leif Handberg, från medieteknik på KTH, reaktorn (Björn Falkevik filmar via Bambuser):
Blogglördagsgänget samlas för att blogga kring ett ämne och dagen till ära är det ”ingenjörens roll”. Här följer ett tankespår.
För ett tag sedan intervjuade jag Gustav Holmström 14 år. Han är aktiv inom webbvärlden och bloggar, mikrobloggar här, här och här, och kommenterar. Läs artikeln om honom på Internetworld.se här: Gustav Holmström – 14-åring med pondus.
När jag pratade med Gustav sa han bland annat att bli ingenjör är inget han har tänkt på och något som lockar honom. Vilket också diskuterades i artikelns kommentarsfält och vidare på Twitter – bland annat här och här!
Gustav Holmström är tekniskt kunnig, han kan lättare programmering och har alla förutsättningar att lära sig mer om det. Att bli duktig på webbteknik och med det skapa förutsättningar för utveckling utan att vara ingenjör.
Har den formella utbildningen och titeln den ger spelat ut sin roll? Det är något jag ofta diskuterar med yngre förmågor ( jag är 30 år). Själv är jag civilekonom och journalist. Då på den tiden (jag började på Ekonomihögskolan i Växjö 1997) pratade vi mycket om att en examen var ett måste, rentav en del av grundutbildningen. Idag tycker jag inte det och diskussionen är en annan. Visst har min titel på min examen hjälpt mig, men framförallt kanske det jag lärde mig under utbildningen, intresset för det och att lära sig att lära.
Det jag vill komma fram till är att man inte måste vara ingenjör. Titeln har inte samma betydelse – men kunskaperna har det i allra högsta grad. Det jag brukar diskutera med de yngre, som står i valet och kvalet om vad de ska ”bli”, är att de ska göra det som de brinner för och att lära sig det bra. Jag säger som sagt inte att formella kunskaper inte är viktigt (jag har ju trots att själv alldeles för många högskolepoäng), men man måste inte skaffa dem genom en ingenjörsexamen. Om det är via en KY-utbildning, en högskoleutbildning, en folkhögskola, eller som Gustav Holmström genom intresse och verktyg som förenklar har inte samma betydelse. Alla är inte skapta för att plugga. Och alla ska inte göra det. Det är inte en titel som gör att man får ett visst jobb, det är vad man är bra på.
Jag säger för den skull inte att det inte är bra att utbilda sig till ingenjör. Om det är vägen man vill gå så är det den bästa vägen för just den personen. Och självklart har det fortfarande betydelse att vara ingenjör både inom den akademiska världen och utanför.
Jag skulle gärna vilja kunna det dataingenjörer och webbtekniskt kunniga kan. Jag nosar på det, jag förstår principerna, jag testar mig med fram med verktyg, jag bevakar området och lär mig nya saker hela tiden – men jag kan inte programmera. Det är något jag tror att framtidens digitala infödingar har nytta av att kunna eller i alla fall förstå för att kunna utmärka sig. Man pratar om ”digital divide” – klyftan mellan dem som förstår både tekniken och affärerna och dem som bara förstår ena sidan.
Annika Lidne, expert inom sociala medier med Disruptive Media, uttalar sig klokt i en artikel i SvD om att dem som kommer att dominera framtidens kultursamhälle är de som är tekniskt kunniga.
Ur artikeln: ”Annika Lidne tror inte att framtidens konstnärer går på Konstfack.
– Nej, de går på någon teknisk högskola. De absolut mest intressanta personerna jag träffar i dag har den bakgrunden. Att kunna webbdesign i dag är som att kunna multiplikationstabellen om man vill jobba med konst och kultur. Som att kunna stava. För att kunna förstå hur det här fungerar måste man klara marknadsföringen, som sker på nätet, och så kunna placera sitt resultat, vilket man också gör på nätet.”
Ja precis. Det tror jag med.
Men tekniskt kunniga behöver inte ha titeln ingenjör utan ett brinnande intresse och relevanta kunskaper.
Eftersmaken av Geek Girl Meetup i lördags är ljuv. Vilka smarta och inspirerande människor som var på plats! När jag var där tänkte jag på att jag gärna vill ha mentor. En person jag kan vända mig till med funderingar och testa saker på. En person som är insatt i vem jag är och vart jag vill. Jag vill hitta en sådan person.
Vänner eller jobbrelaterade personer kan ibland fungera lite som mentorer och få mig att tänka i andra banor. Jag har gjort det förut och jag tror att det är nyttigt. Frågan om vad jag vill göra ”om fem år” är en relevant fråga som jag får av många. En som jag säkert borde tänka på, men som kanske inte är viktigast för mig just nu. För svaret jag brukar ge är att jag lever min dröm, i att jobba som journalist. Att jag dessutom är det inom ett område jag brinner för – nätet, gör ju det hela ännu bättre. Drömmen och så småningom det konkreta målet jag strävade mot lever jag nu.
Men det finns ju så mycket mer jag kan göra där jag är nu – både yrkesmässigt och privat. Och delvis har jag många mentorer på samma gång genom nätet. Där får jag input till nya tankegånger och inspiration till att ta ett steg närmare den journalist, skribent och utvecklare (både i att behärska ny teknik och att komma på nya idéer) jag faktiskt vill vara. Jag träffar och pratar med intressanta människor varje dag och jag lär mig nya saker hela tiden. Jag får vara med i sammanhang som berikar och Geek Girl Meetup är utmärkt ett exempel på ett sådant tillfälle. Mitt liv är innehållsrikt och omväxlande. Kanske klyschor, men sanning för mig. Jag har det bra.
- Nej det var inte bättre förr!, säger Gitta Wilén i sin dragning på Geek Girl Meetup. Hon är internetentusiast som snart ska börja som projektredaktör på byggföretaget Veidekke.
För 10 år sedan – 1998 – var hon med och startade OPK, ett kvinnligt nätverk med slogan: ”Webben – ett sätt att vara”. Geek Girl Meetup – fast för 10 år sedan.
Då fanns inte bloggen, men man hade en hemsida och klustrade sin hemsida på bland annat på Tjejringen.com.
Marina Wahlström och Lotta Holmström, initiativtagare till OPK, träffades genom Tjejringen och bestämde sig för att dra ihop ett nätverk. Det var lite av två kulturer som krockade – journalister och teknikintresserade.
Målgruppen var entusiastiska kvinnor i IT-branschen. Och män var också välkomna.
Syftet var att uppmuntra kvinnor och män att intressera sig för internet. De samlade till debatter om bland annat det fria ordet på internet? och är IT-världens grabbarnas spelplan?
Publiken här på Geek Girl Meetup tror att frågorna fortfarande är aktuella, 10 år senare till trots.
Jag är på Geek Girl Meetup! Drygt 50 tjejer är här och ska lyssna på varandra, mingla och hjälpa varandra att utveckla och utvecklas.
“Alla kvinnor med passion för webb, entreprenörskap, design eller något som i bred mening kan kallas nördigt är välkomna till Geek Girl Meetup (om konferensen).”
…pockar på uppmärksamhet. Både här och på mikrobloggarna. Här har fått stå i träda till förmån för jobb – bland annat entreprenörslistan och Webbdagarna för Internetworld. Och faktiskt också för en tripp till Idre där en av mina bröder jobbar på säsong. Det var ett härligt avbrott i vardagen under förra helgen. Men jag medger att jag saknade min dator (trots min iPhone), delvis på grund av entreprenörslistan som rullades ut när jag som bäst satt på en buss norrut. Och för att det händer en massa saker när man delvis är offline. Som att Mindpark annonserade förändringens vindar. Tråkigt. Men också spännande att se vad som händer härnäst. Fortsättning följer…
På mikrobloggen/arna har jag fortfarande inte riktigt fått ordning varken på mitt eget mikrobloggande eller kollen på flödet tycker jag. Men jag tror att jag på något sätt är på väg. Jaiku är ganska tomt efter att det lades över till Google App Engine och förlorade vitala funktioner. Bloggy lever absolut, men är lite svårare att följa med i tycker jag. Twitter använder jag främst för omvärldsbevakning och postar för sällan.
Det var några andra saker också.
Jag ska prata kort om hur vi jobbar ”webben först” på Internetworld på Geek Girl Meetup nu på lördag! Där ska ett femtiotal tjejer samlas för att dela erfarenheter och mingla:
”Alla kvinnor med passion för webb, entreprenörskap, design eller något som i bred mening kan kallas nördigt är välkomna till Geek Girl Meetup (om konferensen).”
Jag vill också puffa för min vän Ellen Anderssons (som jag har skrivit om tidigare här!) blogg på Nwt.se: California Dreamin. Hon är journalist och deltagare i Innovation Journalism-programmet genom Vinnova som jag var med i 2007. På California Dreamin bloggar hon om sina äventyr i Silicon Valley, nu senast om en värmländsk IT-fader som är känd för att ha installerat världens hittills snabbaste internetuppkoppling.
Det är nu klart att jag ska spendera en månad i San Francisco i sommar. Där ska jag bland annat träffa Bison och andra SF-vänner. Yay! Och jag tänkte även spendera tiden med att lära mig mer om video och kanske också försöka mig på att blogga i det formatet. Någon annan som ska dit i sommar?
Jag funderar på livet före Google, alltså livet före sök ”as we know it” och livet före Reader och Docs. De två senare var inte så längesen – bara några år sedan – sök kan jag inte riktigt komma ihåg när. Men så länge jag har varit journalist hade jag inte klarat mig utan. Eller det hade jag väl, för journalister har klarat sig bra i alla tider, men vi säger att jag inte hade klarat mig.
Jag är en person som håller mycket information i huvudet, men jag märker också att jag lägger mindre vikt vid detaljer jag ändå kan hitta genom sök och mer tid på de stora dragen – att analysera, tänka och testa mina tankar. Det är väldigt positivt. Jag märker att jag har blivit sämre på att komma ihåg namn till exempel (det kan i och för sig också vara åldern) och jag tror att det handlar om övning och fokus.
Övning i den bemärkelsen att när jag var reseledare i början på 2000-talet så kunde jag lära mig 50 namn. Jag kunde alltid gästernas namn. Jag är överhuvudtaget en person som är väldigt bra på namn, ansikten och att komma ihåg vad människor säger till mig. Jag övade upp min förmåga att hålla många namn i huvudet.
Fokus i den bemärkelsen att då var det viktigt för mig att komma ihåg namnen, mitt jobb gick ut på att få gästerna att trivas och känna att de fick personlig service och det kunde ju inte Google hjälpa mig med.
Nu är det inte i fokus. Nu är det läsarna jag ska bejaka, och visst är namnkunskap essentiellt i mitt yrke som journalist, men inte på samma sätt som när jag var reseledare. Läsarna litar på att jag kan leverera fakta, återge båda sidor av något, bevaka ett event, urval och analys i form av exempelvis blogginlägg eller krönikor osv… Det tycker jag att jag har fått större utrymme till när inte hårdfaktan måste vara i mitt huvud, eller den där speciella omständigheten jag borde förklara i en story osv. Min hjärna får jobba mer med att tänka och att vara kreativ.
Internet och Google har alltså gjort mig smartare.
Sökresultaten är ju dock fortfarande lite styltiga, men utvecklas hela tiden. Webb 3.0 eller den semantiska webben kommer väl förhoppningsvis innebära smartare sök, där Google också får konkurrens av uppstickare (jag har skrivit om en här, Radar Networks) och nya tekniker. Och trots olika skolor inom semantiken på webben (det har jag skrivit om lite här) så leder utvecklingen till en annan struktur av informationen som exempelvis ger smartare sök. Oavsett om framtiden är att strukturera informationen enligt Googles modell eller Radar Networks kommer jag att kunna få ännu mer utrymme att själv tänka kreativt när webben kan hålla ännu mer i sitt ”huvud.
Inspiration till den här bloggposten var Fredrik Wass artikel på Internetworld: Så dumma blir vi av Google
